jevax

Det är dags igen att ta tag i bloggen. Den har legat lite på is sedan juni. Jag sammanfattar lite kort om vad som hänt och varför bloggandet kommit i skymundan.

Sommaren var smäckfull med jobb, jobb och jobb. Kom sedan hem till Lund igen efter två månader hos mina familj i Småland och då drog fadderiet igång direkt och höll på under fyra veckor. Många sena eftermiddagar och kvällar under novischperioden.

Jag gav mig även på den svåra uppgiften att läsa två kemikurser på 7,5 högskolepoäng var. Så en kombination av fadderi och kemi gav mig inte särskilt mycket tid över till annat. Igår avslutade jag den andra kemikursen, den oorganiska biten. Jag kommer skriva mer om den kursen och hur den påverkar en psykiskt. Väldigt mycket.

Jag har även blivit sambo och vi har skaffat en liten kisse. Så det är fullt upp med bebisen som är nyfiken på allt!

Det jag vill komma till är att det har varit otrligt lite tid över till annat sedan juni. Jag försöker upprätthålla min träning, det lyckas halvdant. Nu är jag i alla fall ledig i några dagar och på måndag är det dags för miljöbalken.

Jag har missat något riktigt kul. Fram till nu. Jag har upptäckt Mia och Klara, ett helt fantastiskt program! Tack till min fina vän Malin och hennes USB-minne som är nästan fyllt med avsnitt. Jag har tittat på tre avsnitt just nu och jag älskar karaktärerna, framförallt Kristina och hennes svärmor. Och självklart frisörskan. Och Rolle. Och... ja, alla för att bli klar. Det är bra i alla fall och jag är nöjd. Mycket nöjd.

Det går utför och jag behöver lite mer färg i livet. I helgen är det tävling och jag är opepp. Jag är egentligen glad men försöker få det låta tråkigt för min egen skull. Och för din. Jag har fastnat i CSI-träsket och gör inte mycket mer om dagarna. Den stora glädjen i livet ska jag inte nämna just nu när allt runt omkring ramlar. Lite för mycket socker.

Det blev ingen ny design. Jag väntar än en gång på att inspirationen ska komma flygandes till mig, slå mig rakt i ansiktet så att bitarna faller på plats. Nästan. Men allting går bra egentligen, jag är motiverad och snygg.

Sitter just nu och filar på en design. En aning ringrostig får jag väl kalla mig men det ska nog lyckas. Lägger upp en bild på min frukost så länge.

En påminnelse till mig själv någon gång i framtiden.

Sitt ALDRIG med benen i kors om du inom snar framtid planerar att resa dig och gå. Ett ben som somnat kan resultera i närkontakt med golvet.

Visst har du sett den, annonsen med Paolo Robertos kom-i-form-på-en-kvart som syns lite varstans på Internet. Inte? Då ser du den här nedanför.

Och varför är den så i ögonfallande? Eller tänkvärd? Jag undrar det lika mycket som jag undrar varför Paolos vikt är succé.

Särskrivningar är aldrig okej, aldrig.

En väldigt mysig helg börjar gå mot sitt slut. God mat, mycket skratt och trevligt sällskap.
I fredags gjorde vi en kanongod gryta med fläskfilé, bacon, champinjoner, paprika, mängder med grädde och sambal oelek. Såsen var helt superb, hade kunnat dricka den! Men så kul skulle det inte få bli. Kvällens avslutades med film med Katherine Heigl i en av huvudrollerna.

Lördagen skulle bjuda på löpning men en liten halsinfektion satte stopp för det, istället blev det städdag. På kvällen kom Elin och vi lagade tacos.

Idag har vi bara tagit det lugnt och sovit en massa. Och det är bara fem dagar kvar till han kommer igen. Det går fort.

Igår gjorde jag en grym köttfärslåda (eller tacopaj utan pajbotten om man nu vill kalla den det). Massor med köttfärs, paprika, champinjoner, tomater och creme fraiche spetsad med sambal oelek. Massor med LCHF-poäng till mig!

Det är kul att lågkolhydratkost nu får ett så stort utrymme i media, det behövs! Jag testade "dieten" för två år sen, men på grund av att jag inte kunde bestämma mat själv när jag bodde hemma gjorde det besvärligt. Idag när jag bor själv är möjligheterna mycket större. Jag kommer skriva mer om det, absolut!

Jag tycker inte om när saker inte vill bli gjorda. T.ex. disken. Den står där den står och vill inte bli ren hur jag än försöker. Papper med uppgifter till labrapporten ligger framför mig och bara...ligger där. De ber mig att inte röra dem, jag vill, men jag får inte. Dessutom är det någon som oredar i min garderob, och som inte viker ihop kläderna igen. Någon kanske får diska, eller skriva rapport. Eller sitta och skriva ett inlägg som handlar om någon som inte gör något. Eller skriver ett inlägg.

Jag visste att det skulle bli så här, ny blogg och jag finner ingen ro att skriva i den. Det blir förhoppningsvis ändring på det nu, men jag ska inte hoppas för mycket. I alla fall så känner jag att det kan funka. Jag har tagit tag i saker som gör mig mer motiverad till allt. ALLT.

Idag blir det att hjälpa en vän med hennes inflyttning och efter det inflyttningsfika med några av mina gamla gymnasietjejer. Frågan är vad jag ska köpa i inflyttningspresenter, men det får Willy ta hand om.

Vi testar igen. Rastlösheten tar kanske över annars, och vem vet vad jag får för mig att göra då. Diska kanske?! Vad kan gå galet egentligen? Det blir bra, tro mig.