Sen jag var liten har jag velat tycka att löpning är roligt. Jag har velat springa den där milen, helst under 60 minuter. Jag spelade fotboll från sådär 9 års ålder upp till 16 (sen pajade knän, fotleder och muskler totalt) men inte tyckte jag det var roligt att springa utan något riktigt mål ändå. Det var ju stor skillnad att springa samtidigt som jag jagade en boll och tacklades, det var kul!
I alla fall, nu när det börjar bli varmare och ljusare igen borde jag ju kunna ta mig ut och springa. Karlskrona är ju fantastiskt vackert med allt vatten liksom. Men nä, att springa en mil, hur motiverar jag mig till det egentligen? Men om jag har ett mål som jag skriver ner för en gångs skull och verkligen ser mig själv utvecklas, då kanske. Jag ska göra det här!
1 mil 1 juni. 1 mil 1 juni. 1 mil 1 juni. 1 mil 1 juni. 1 mil 1 juni.
Läget just nu är att min längsta runda har varit på 6 km och snabbaste har varit 5 km på 30 minuter. Så på sådär 3 månader ska jag nu öka med 4 km, rimligt. Mycket rimligt. Tidspressen på 60 minuter lägger jag när jag klarat milen, så jag har nåt att förhålla mig till. Jag ska knåpa ihop en träningsplan också och dela med mig av. Med mycket intervaller, för det tycker jag är kul!
Och nej, jag börjar inte idag även om jag är sugen. Den där förkylningen får gärna försvinna helt först.
Skorna ska varieras!